För några år sedan gjordes en undersökning där ett flertal chefer tillfrågades om vilken erfarenhet som de bedömde som viktigast: att ha läst en termin statsvetenskap på universitetet eller att ha arbetat på McDonalds i ett halvår. Man ställde även frågan till en grupp ungdomar, och frågade vilken erfarenhet de trodde att cheferna bedömde som viktigast. Svaren skilde sig åt: cheferna ansåg att McDonalds-jobbet var en mer värdefull erfarenhet, medan ungdomarna trodde att det motsatta gällde.

När det kommer till rekrytering handlar det nämligen inte bara om formella meriter, informella meriter väger ofta minst lika tungt. Politikerna, med Jan Björklund i spetsen, vill att svenska ungdomar ska påbörja sina studier så tidigt som möjligt, för att därigenom kunna avsluta dem tidigt och inträda på arbetsmarknaden. Men många väljer istället att arbeta ett eller flera år först, och skaffar sig på detta sätt erfarenheter och kunskaper som utbildningsväsendet inte kan ge.

Som ett exempel kan nämnas att den svenske stjärnkocken Marcus Samuelsson, som idag bl. a. driver restaurang Aqvavit i New York, lärde sig matlagningskonstens grunder genom att arbeta på just McDonalds, och på en ganska dålig italiensk restaurang i Göteborg. Den praktiska erfarenhet han skaffat sig där, och på andra ställen, har bevisligen betytt mycket för honom.

Vad är då sensmoralen av detta? Jo, helt enkelt att alla arbetslivserfarenheter kan vara viktiga att lyfta fram i ett CV. Har man haft mång olika småjobb bör man kanske inte nämna alla, men har man sommarjobbat inom hemtjänsten har man visat att man klarar av att ta ansvar och möta människor. Det är aldrig en nackdel, vilket jobb det än handlar om.